När jag, Jenny, fyllde år i slutet av februari så köpte jag mig en present till mig själv. En Muurikka! Men stekhällen saknade något att bäras i så en dag med VAB i början av mars fick jag till denna…

…en formsydd väska av mormors gamla gardiner. Väskan är vadderad med en bit madrasskydd och har två långa handtag så den kan bäras över axeln.

På baksidan sitter en bit svart rem mellan handtagen med fyra sydda “öglor” samt två D-ringar.

Här är en närbild på D-ringarna och öglorna. De syns inte så jättebra men tanken är att det ska gå att hänga lite saker där som kan vara bra att ha med när man ska använda Muurikkan. Med D-ringarnas och karbinhakars hjälp kan väskan till exempel hängas på en ryggsäck.
Väskan stängs med en flärp som viks ner över kanten. Funderar på att sätta dit en knapp eller tre för att slippa att väskan öppnar sig i onödan.

Sist en bild på hur väskan ser ut inuti. Där finns tre fack för benen.

Nu är det bara att ge sig ut i naturen och laga mat 🙂

En av makens kusiner fyllde 50 strax efter nyår och på alla hjärtans dag hade vi stort släktkalas. Tyvärr missade jag och lillebror kalaset på grund av feber men jag hann i alla fall göra ett kort.

Jag ville att kortet skulle vara speciellt så jag hittade en annorlunda vikning.

Lillebror hjälpte mig att välja papper till kortet och han valde ett rosa och som dekor hittade jag ett mönstrat papper med katter på, också det rosa. Det passade alldeles utmärkt till jubilaren då han har flera katter hemma hos sig. Kattpappret fick en matta av svart cardstock.

Så här ser kortet ut liggande. Då ser man alla detaljer i vikningen bra.

Inuti gjorde jag en ruta att skriva på med en bit vit cardstock på en rosa som fick hörnen tillfixade med en hörnstans och bakom alltihop en svart bit.

Ena framsidan fick också ett J som mottagarens namn börjar på. Hade gärna hittat några siffror och skrivit 50 också men det hade jag inte i mina lådor.

På alla hjärtans dag var storebror bjuden på kalas och som tur var hade jag, Jenny, min lediga dag dagen innan så då passade jag på att pyssla ihop ett litet kort.

Jag hittade en passande stämpel med paket och allt som jag stämplade på en bit vit cardstock och färglade med de pennor jag har. Kanske är pennor jag ska få köpa när jag är klar med min utmaning?

Kortet är dekorerat med ett stjärnprytt papper från BoBunny och orange cardstock från Panduro. Inne i kortet sitter en bit vit cardstock att skriva på. Och det har storebror gjort 🙂

Baksidan fick också lite dekoration.

Igår blev jag, Jenny, lite ofrivilligt ensam på kvällen. Maken och storebror drog iväg på släktkalas medan jag stannade hemma med febrig lillebror. När sjuklingen hade somnat satte jag mig vid köksbordet där pysselsakerna redan låg framme då.

Jag var jättesugen på att göra en LO. Det är ju verkligen det jag gör mest sällan (har väl blivit en under hela förra året?) och jag behöver träna.

Sagt och gjort – började med att leta igenom de framkallade kort jag har. Fastnade för ett med barnen från en picknick vi hade i somras. Nästa steg var lite inspiration och vad passar då inte bättre än att kika på Veckans skiss (där ju förövrigt Karin bidrar med skisser och inspirationsalster) och som tur var funkade just veckans skiss (#50) bra för ett kort.

Och här ser ni resultatet!
Titeln är skriven med textil-stickers från Thickers och rubons från Panduro.

De blommiga cirklarna och den randiga blomman är stansade ur samma papper från Echo park paper.

Och äntligen hittade jag användning för den lilla nyckelpigan på en solros som jag haft i min låda så länge… Här får ni också en bättre bild av journalingen.

Blev riktigt nöjd. Kommer nog fler…

Strax före jul började jag, Jenny, virka på denna lilla ängel. Mönstret hittade jag, via Pinterest, på järbo garn.

Men jag hann inte klart innan jul utan fick göra de sista stolparna på årets första syjunta. Och några dagar hann ängeln hänga i granen här hemma innan det var dags för julgransplundring.

Det var ett enkelt och trevligt litet mönster att följa. Jag har dock hoppat över att stärka ängeln, tyckte inte riktigt att det var nödvändigt.

Även om vi nu har lämnat jul och ledigheter bakom oss och precis börjat ett nytt år så kommer ändå något från slutet av det förra i detta inlägg.

Hemma hos mig, Jenny, har det alltid på julaftonsmorgon funnits ett litet paket från “morgontomten” under granen till barnen i familjen. På julaftonsmorgon låg varsitt paket till store- och lillebror och väntade. Den här gången innehöll de varsin kockmössa. Som jag självklart hade sytt.

Jag hittade en väldigt enkel instruktion här. Jag tror att mössorna tog ca halvtimmen styck att sy. Kanske lite mer… Det gick i alla fall väldigt fort.

Här ses baksidan med karborreknäppningen för att justera storleken på mössan.

Och sist men inte minst bjuder jag på en bild av lillebror som håller på att göra frukost iklädd sin nya kockmössa.

Jag, Jenny, lyckades inte få till några julkort till nära och kära i slutet av förra året. Trots att jag i god tid hade köpt julfrimärken och allt…

Men fröknarna på sönernas förskola fick varsitt kort tillsammans med en liten påse saffransskorpor.

Det blev double z-fold med mönstrat papper från Panduro på enfärgad cardstock. Antingen grön eller röd. Den utstansade cirkeln har jag klippt längs kanten med en av pojkarnas mönstersaxar för att få till den vågiga kanten. Han man ingen vågig stans får man fixa det själv 😉

Inuti kortet har jag stämplat God Jul och framsidan är sparsamt dekorerade med hjärtan och en blomma. Det röda bandet håller kortet stängt.

Strax innan det var dags för julledigheter så tackade vi av två kollegor som går vidare mot nya spännande utmaningar.

Den här gången fick jag, Jenny, ta till internet för lite inspiration och nästan genast hittade jag den här länken och bestämde mig för att göra två sådana kort.

Lite pilligt var det men jag fick till det tillslut. Och mottagarna blev glada för det lite ovanliga kortet.

I somras fick jag en hel del garn av min mormor. Bland annat detta, mer snörliknande, garn. Det tyckte jag skulle passa att virka en liten korg i… Och det gjorde det. Fast det var ganska svårvirkat och ibland fick jag nästan skavsår på mina fingrar.

Men tillslut blev den klar och nu har jag den på jobbet för att förvarar mina kaffekapslar i.

Den här virkade äppelpåsen, eller apple cozy, var väldigt nära att bli ett UFO (unfinished object) då jag hade stoppat undan virkpåsen över sommaren. Ursprungsplanen var att jag skulle hinna vira ett gäng apple cozies till pedagogerna på sönernas gamla förskola men den planen sprack rätt tidigt.

Men så tog jag upp den igen när syjuntan satte igång efter sommaren och ganska kvickt blev själva påsen klar. Sen gjorde jag ett litet blad och hittade en knapp i syskrinet.

Nu behöver inga mer äpplen bli fula i väskan!